De flesta har nog slutat att häpna över Donald Trumps alla utspel. Utan överdrift kan man nog säga att han helt saknar sinne för proportioner. Hans liknelse av säkerhetstjänsten i sitt eget land med Nazi-Tyskland känns inte alldeles välfunnen. När det gäller hans förmodade vän och blivande kollega i Ryssland är dock jämförelsen inte särskilt långt borta.
För några dagar sedan såg jag den intressanta dokumentären ”Rysslands återkomst” på SVT. Den handlade om Putins tid vid makten och hur han långsamt förändrat sin politik i den riktning vi kan se idag. Där beskrevs bland annat hur västvärlden efter Sovjetimperiets fall misslyckats med att bidra till utvecklingen av en fungerande demokrati i landet.
Efter andra världskriget genomförde USA Marshall-planen för att återuppbygga upp ett förött Europa. Den främsta anledningen var att undvika att länderna utvecklades i en riktning som kunde innebära framtida konflikter. Man var helt enkelt rädd för att kommunister skulle ta makten även i Västeuropa.
Efter det kalla kriget var de gamla sovjetrepublikerna i Baltikum och Centraleuropa naturligtvis glada att slippa ur den ryska björnens klor och ställde mer än gärna upp på hjälparländernas krav på förändringar. Men i Ryssland gick det mesta snett, där fanns många som skodde sig när marknadskrafterna fick fritt spelrum och självklart blev många ryssar besvikna på den demokrati de längtat efter.
Men det finns en viktig skillnad i den här jämförelsen: Efter det kalla kriget var Ryssland fortfarande en suverän stat, vars ledning ännu hade fullt ansvar. Där fanns ingen ockupationsmakt som kontrollerade utvecklingen. Det stora landet i öster har hela tiden haft sitt öde i egna händer, så misslyckandet är först och främst deras eget.
Det hindrar inte att många ryssar burit på en känsla av förnedring. Under årtionden har man odlat en stormaktsidentitet och plötsligt en dag var allt borta. Ryssland var inte längre ett land att räkna med. De här känslorna har Putin skickligt exploaterat. Parallellerna till Donald Trumps ”Make America great again” är uppenbara.
Efter lite mer än halva (46:50) dokumentären ”Rysslands återkomst” kommer ett skrämmande exempel på hur den ryske ledaren talar till sina undersåtar. Om jag utgår från att översättningen är korrekt, så är detta vad han säger:
”Vi är ett vinnarfolk, det ligger i våra gener, i vår genetiska kod. Det ärvs från generation till generation. Jag vill fråga er: Kommer vi att segra?” Varpå det utbryter ett stormande bifall från folkmassan.
Det historiska parallellerna behöver inte kommenteras. Om någon ännu inte börjat oroa sig för utvecklingen, är det nog dags att göra det nu.
Ordfaktoriet 