Ordfaktoriet

– endast som vittne är människan till

Därför får vi inte veta sanningen om mordet

0

Drygt ett år har passerat sedan förundersökning om mordet på Olof Palme på oklara grunder lades ner. Enligt åklagaren gick det inte att komma runt Stig Engström som misstänkt mördare. Sitt ställningstagande byggde han på två inte helt samstämmiga vittnesiakttagelser av en springande man på väg bort från mordplatsen.

Precis som majoriteten av den svenska befolkningen, i varje fall av den del som fortfarande bryr sig, tror jag inte alls att det var Engström som sköt Palme. Det finns inga vittnen som knyter Engström till mordplatsen, däremot en hel del omständigheter och uppgifter som faktiskt utesluter honom som gärningsman. Jag finner ingen anledning att ytterligare skjuta åklagarens antaganden i sank, det har många andra redan gjort.

I stället vill jag uppehålla mig vid de uppgifter om walkie-talkiemän som hela tiden figurerat i utredningen men aldrig fått en trovärdig förklaring. De försök som ändå gjorts har skickligt punkterats av grävande journalister som Lars Borgnäs och Gunnar Wall. I de fall polisutredningen inte lyckats prestera en någorlunda rimlig förklaring har man i stället misstänkliggjort vittnenas trovärdighet.

Ett vittnesmål som jag finner synnerligen intressant är den kvinna på Drottninggatan som uppifrån sitt fönster observerar en bil som har stannat rakt nedanför hennes lägenhet. Föraren sitter med öppen dörr och talar i en handmikrofon eller walkie-talkie. Observationen görs fem till tio minuter före mordet, två kvarter från paret Palmes promenadväg längs Sveavägen.

Vittnet ser att bilens baksäte är fullastat med teknisk utrustning och att det på baksidan av den inre backspegeln finns ett fyrsiffrigt nummer, vilket betyder att bilen med stor sannolikhet tillhör polisen. Vittnet är genom sitt arbete en duktig illustratör och när hon blir intervjuad i Norra Magasinet 1992 kan hon göra en ganska detaljerad bild av utrustningen som fanns i bilens baksäte.

Det är just den här bilden som gör vittnesmålet riktigt intressant. Av alla uppgifter som pekat mot en inblandning av Stay-behind i statsministermordet är detta ett av de mer handfasta bevisen.

Som många vet var Stay-behind ett av NATO förberett nätverk av militära och civila nyckelpersoner som vid en eventuell Sovjet-ockupation skulle fungera som en motståndståndsrörelse. Nätverken fanns i Västeuropas alla länder, så även i det neutrala Sverige.

Nu var det inte så mycket bevänt med den där neutraliteten, under hela kalla kriget samarbetade svenska regeringen med amerikanerna och NATO. Det svenska försvaret var en viktig del av den västliga krigsplaneringen. I augusti 1977 deltog jag själv i en militärövning i Tiveden där svenska fallskärmsjägare agerade B-styrka tillsammans med amerikanska soldater.

Arkitekterna bakom Stay-behind var de engelska och amerikanska säkerhetstjänsterna, MI6 och CIA, som också utövade en betydande kontroll, i synnerhet de sistnämnda. I väntan på den stora invasionen aktiverades nätverken i en del länder för andra syften. Oron var stor att den demokratiska processen skulle föra kommunisterna till makten i något av medlemsländerna. I Belgien och Italien genomfördes rena terrorattentat för att vrida den politiska utvecklingen åt höger.

En snabb och säker kommunikation var förstås viktig för att dessa nätverk skulle fungera effektivt. Därför utvecklades 1985 det s.k. Harpoon-systemet som skulle användas av Stay-behind runt om i Europa. Det bestod av moduler som utifrån behov kunde kombineras på olika sätt.

Nu tillbaka till Drottninggatan, det finns några signifikanta detaljer i vittnets teckning som överensstämmer väl med en Field Station 5000 Harpoon. Bland annat de två runda svarta lock eller vred som sitter till vänster och placeringen av antennen i mitten av enheten. Likheten blir i det närmaste perfekt om man plockar bort de två högra modulerna, vilket enkelt går att göra. Vid tidpunkten för intervjun, 1992, var Harpoon-systemet fortfarande hemligt och vittnet kunde omöjligen ha sett en sådan radio förut.

FS 5000 Harpoon, Deutsches spionagemuseum, Berlin

Det är naturligtvis svårt att tänka sig att kommunikationssystemet användes utan att NATO’s ledning för Stay-behind, ACC (Allied Clandestine Committe) och SOPS (Special Operations Planning Staff), kände till det och även var införstådda med vad det skulle användas till. Med ett sådant aktivt bidrag till mordplanens genomförande är steget inte långt till att misstänka att inblandningen var större än så.

Vid den här tiden var Sverige med observatörsstatus representerat i ACC. Om man nu finner det sannolikt att teckningen visar en Harpoon-radio och att den opereras av en svensk medlem av Stay-behind måste man förstås dra slutsatsen att åtminstone en del av det svenska nätverket var aktiverat kvällen den 28 februari 1986.

Den omöjliga sanningen som till varje pris måste döljas är alltså att delar av svenska Stay-behind under ledning av NATO och i sin förlängning CIA var inblandade i mordet på statsminister Olof Palme.

Det här är precis vad den tyska journalisten Patrik Baab och den amerikanska f.d. Pentagonrådgivaren Robert E. Harkvy skriver i sin bok ”Im Spinnennetz der Geheimdienste” (I de hemliga tjänsternas spindelnät), som på svenska bara finns tillgänglig i referat. Tyvärr verkar den inte heller ha översatts till engelska.

Fyrtio år av dubbelspel kom den här februarikvällen ifatt den svenska regeringen. Det kalla kriget var inne i ett intensivt skede och nu ville Olof Palme ändra spelplanen och skapa en kärnvapenfri zon i Norden, något som starkt ogillades av USA. Sovjetunionen knäade under sina enorma rustningskostnader och närmade sig sin kollaps. Därför ville amerikanerna behålla trycket och inte ge ryssarna det andrum en sådan zon skulle innebära.

Problemet för amerikanerna var inte Sverige och den svenska regeringen, problemet var Olof Palme. När han försvann dog också idén om en kärnvapenfri zon och några år senare kollapsade Sovjetsystemet inför våra ögon.

Källor:            
Den dolda alliansen av Mikael Holmström
Natos hemliga arméer av Daniele Genser (samt Mats Deland)
Im Spinnennetz der Geheimdienste av Patrik Baab och Robert E. Harkavy, referat
Lars Borgnäs och Gunnar Walls böcker om Palmemordet
Norra magasinet 1992, dokumentär av Tomas Bresky och Lars Borgnäs
Crypto Museum, Eindhoven, FS-5000 (c
ryptomuseum.com)
Deutsches Spionagemuseum, Berlin, https://www.deutsches-spionagemuseum.de/sammlung/codename-harpoon-fs-5000

Det fria ordet i teori och praktik

0

Hittade på nätet ett två år gammalt programblad från Sigtuna litteraturfestival. En av programpunkterna var ett samtal mellan den rysk-amerikanska författaren Masha Gessen och hennes svenska förläggare Dorotea Bromberg. Samtalet skulle handla om riskerna att arbeta som journalist eller författare i ett land där censur är vardagsmat och journalister tystas.

Masha Gessen har bland annat skrivit den Putinkritiska boken ”Mannen utan ansikte” och reportageboken ”Ord kan krossa betong” om de tre modiga tjejerna i Pussy Riot. Hon borde alltså ha en del att säga om yttrandefrihetens villkor.

Det var säkert ett intressant samtal, men lika intressant är det som hände ett drygt år senare när boken ”Följ fucking order” drogs in bara några månader innan utgivning. Boken handlar om den organiserade brottsligheten i Södertälje som kulminerade med morden på två bröder på spelklubben Oasen i stadsdelen Ronna. Boken är skriven av journalisten Ann Törnkvist, som har ägnat fyra år av sitt liv åt research och intervjuer.

Förlaget där boken skulle ges ut var Brombergs förlag där förlagschefen förstås heter Dorotea Bromberg. Anledningen till indragningen var enligt Bromberg själv ”säkerhetsfrågan”. Om det var resultatet av konkreta hot inifrån det kriminella nätverket eller grundade sig på en riskanalys är dock oklart. Oron var i alla fall tillräckligt stark för att man skulle överge en ung modig författare, återlämna rättigheterna och efterskänka det utbetalade förskottet.

Det är förstås lätt att ifrågasätta moralen i Brombergs agerande. Men vi vet inte vad vi själva skulle göra satta under press – att försvara yttrandefriheten i de fina salongerna är inte svårt. Det kostar ingenting. Men att göra det i praktisk handling när insatserna plötsligt blir högre är en helt annan sak.

A perfect match

0

Kim Jong-Trump 2Sällan har två världsledare passat varandra så väl.

Donald Trump har äntligen fått det yttre hot som tystat alla jobbiga frågor och rapporter om Rysslandskopplingar. Det är inte konstigt att han gör vad han kan för att elda på konflikten. Rådgivaren Steve Bannon, han som tror på ”krigets renande effekt”, lär också vara nöjd.

Förtvivlat försöker både försvars- och utrikesministern kyla av den glödande retoriken. Den ene en erfaren militär, väl medveten om krigets vanvett och den andre en lika erfaren företagsledare som våndas inför hotet om en raserad världsekonomi.

Kim Jong-Un kan inte heller vara missnöjd. Plötsligt har han fått en amerikansk president som hotar hans land med vedergällning och förstörelse av bibliska dimensioner. Hans bisarra världsbild har nu blivit till verklighet.

Jag ber för att denna Perfect Match inte utvecklar sig till en Perfect Storm.

Steve Bannon – mannen som vill riva ned allt

Inuti det sociala nätverket

0

Efter en dryg månad som Facebook-användare var det förstås hög tid att se filmen The Social Network. Som de flesta säkert vet beskriver den turerna kring tillblivelsen av FB och de konflikterna som uppstod när fler ville vara med i dansen runt guldkalven. Man kan väl lugnt säga att det inte var någon snygg historia.

I filmen framställs Mark Zuckerberg som en tvångsmässig sanningssägare och en total katastrof i sociala sammanhang. För en utomstående är det förstås omöjligt att säga vad som är verklighet och vad som är fiktion i filmen. Jag avstår därför från att anlägga något diagnosperspektiv på honom, det är alldeles för enkelt.

Det kan tyckas paradoxalt att mannen bakom världen största sociala media är fullkomligt hopplös i mellanmänskliga kontakter. Men förmodligen var det en förutsättning för att Facebook överhuvudtaget skulle bli till. Det var helt enkelt ett sätt för honom att göra det sociala spelet mera begripligt.

Framgångssagor med verklighetsbakgrund har på film en tendens att bli alltför redovisande. Några mindre lyckade svenska exempel är filmerna om Monica Z och Cornelis. Väljer man att göra ett renodlat drama så måste innehållet underordnas formen, annars får man göra en dramadokumentär eller en ren dokumentär istället.

Skildringen av Zuckerberg kanske inte är helt sann, men dramat fungerar i alla fall. Det som i stället irriterade mig var på vilket sätt alla mer eller mindre namnlösa unga kvinnor gestaltades. De framställs som en flock bekymmerslösa groupies som bara är intresserade av Zuckerberg och hans vänners idolstatus och pekuniära framgångar, tjejer som är beredda att gå långt för en plats i solen.

Den enda som balanserar den stereotypa framställningen är en ung kvinna vid namn Erica Albright som spelas av Rooney Mara, som också gjorde feministikonen Lisbeth Salander i David Finchers The Girl With the Dragon Tatoo. I The Social Network är hon den enda kvinnan runt Mark Zuckerberg med både integritet och moralisk kompass.

Filmen inleds med en fullkomligt havererad dejt mellan henne och Zuckerberg. I sin besvikelse hämnas han sedan på henne i sin blogg, vilket förstås inte förbättrar hans chanser att reparera det som gått sönder.

I filmens avslutning sitter Mark framför sin laptop. Han har hittat Ericas Facebook-sida, hon är nu en av miljoner användare. Efter en stunds tvekan skickar han sin vänförfrågan och sitter sedan kvar för att invänta svaret.

Han sitter där i det blå ljuset från skärmen och ser på bilden av henne. Han laddar sidan om och om igen för att se hennes svar och där slutar filmen.

I verkligheten blev Mark och Erica aldrig vänner på Facebook. Hon är där, men av förklarliga skäl inte under eget namn.

På savannen

0

 

Lejon och lejoninna

i solgasset

på savannen

 

(vi räknade bromsbetten)