Den senaste tiden har bjudit på en ganska omtumlande nyhetsrapportering. Först det förfärliga terrordådet i Paris med den efterföljande terroristjakten. Sedan den förhöjda hotnivån här hemma i Sverige, som kulminerade med att polisen grep den efterspanade mannen i Boliden.
Det råder ingen tvekan om att vi lever i en osäkrare tid. Men hur hanterar egentligen vi och framför allt media den nya situationen? Inte särskilt bra, skulle jag säga.
Något som gör mig både upprörd och beklämd är alla dessa livesändningar som nu förekommer på tidningarnas nätupplagor och som även SVT och TV4 anammat. Det hela bygger på att vi ska få en känsla av att vara närvarande i ett skeende precis när det händer. Problemet är bara att när inget händer fortsätter man att trampa vatten och älta all information om och om igen. För att fylla ut denna oändliga programtid tar man sedan in den ena experten efter den andra, som mer än gärna bidrar med spekulationer om vad som kan vara på gång.
Terroristexperten Hans Brun, som under kvällen dök upp i flera olika sändningar, var inte sen att hylla polisens professionella insats eftersom de lyckats ta en sådan farlig person utan våldsanvändning. Nu var han tydligen inte så farlig, men man får förstås vara tacksam ändå. Hade det skett i ett annat land kunde mannen vid det här laget mycket väl varit död.
Dessvärre är journalisterna ofta okunniga om ämnet och ställer frågor som får en att greppa efter skämskudden. Det kan man kanske förstå, de får ju ingen som helst tid att tänka efter och ännu mindre läsa in sig. Men då blir också innehållet väldigt torftigt.
Ett exempel är när man i den upphetsade rapporteringen fick det till att det även pågick en insats vid polishuset i Skellefteå. Det krävdes inte särskilt mycket tankemöda för att inse att de två stelfrusna konstaplarna utanför entrén stod där för att förhindra ett eventuellt fritagningsförsök. Men dit nådde aldrig journalisternas egna analyser. Istället fortsatte man att be reportern på plats att berätta vad hon såg och det var ju inte mycket: ”Bilar kommer och bilar åker”. Det brukar det väl göra vid polisstationer.
Vilket syfte tjänar denna oreflekterade ”nyhets”-förmedling där spekulationerna får flöda fritt och informationsvärdet i stor sett är lika med noll? Det är ju inte enda gången man dragit igång braskande livesändningar som landat i en riktig antiklimax. Ytterst är förstås skälen ekonomiska, det handlar om att hålla kvar folk vid sändningen. Dessvärre tror jag att det i ett längre perspektiv kan vara skadligt för medborgarnas tilltro till nyhetsmedia och det är ju allvarligt.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, uppmanar på sin hemsida allmänheten att inte sprida spekulationer och rykten. Det tycker jag i ännu högre grad borde gälla media.
Ordfaktoriet 