Efter en dryg månad som Facebook-användare var det förstås hög tid att se filmen The Social Network. Som de flesta säkert vet beskriver den turerna kring tillblivelsen av FB och de konflikterna som uppstod när fler ville vara med i dansen runt guldkalven. Man kan väl lugnt säga att det inte var någon snygg historia.

I filmen framställs Mark Zuckerberg som en tvångsmässig sanningssägare och en total katastrof i sociala sammanhang. För en utomstående är det förstås omöjligt att säga vad som är verklighet och vad som är fiktion i filmen. Jag avstår därför från att anlägga något diagnosperspektiv på honom, det är alldeles för enkelt.

Det kan tyckas paradoxalt att mannen bakom världen största sociala media är fullkomligt hopplös i mellanmänskliga kontakter. Men förmodligen var det en förutsättning för att Facebook överhuvudtaget skulle bli till. Det var helt enkelt ett sätt för honom att göra det sociala spelet mera begripligt.

Framgångssagor med verklighetsbakgrund har på film en tendens att bli alltför redovisande. Några mindre lyckade svenska exempel är filmerna om Monica Z och Cornelis. Väljer man att göra ett renodlat drama så måste innehållet underordnas formen, annars får man göra en dramadokumentär eller en ren dokumentär istället.

Skildringen av Zuckerberg kanske inte är helt sann, men dramat fungerar i alla fall. Det som i stället irriterade mig var på vilket sätt alla mer eller mindre namnlösa unga kvinnor gestaltades. De framställs som en flock bekymmerslösa groupies som bara är intresserade av Zuckerberg och hans vänners idolstatus och pekuniära framgångar, tjejer som är beredda att gå långt för en plats i solen.

Den enda som balanserar den stereotypa framställningen är en ung kvinna vid namn Erica Albright som spelas av Rooney Mara, som också gjorde feministikonen Lisbeth Salander i David Finchers The Girl With the Dragon Tatoo. I The Social Network är hon den enda kvinnan runt Mark Zuckerberg med både integritet och moralisk kompass.

Filmen inleds med en fullkomligt havererad dejt mellan henne och Zuckerberg. I sin besvikelse hämnas han sedan på henne i sin blogg, vilket förstås inte förbättrar hans chanser att reparera det som gått sönder.

I filmens avslutning sitter Mark framför sin laptop. Han har hittat Ericas Facebook-sida, hon är nu en av miljoner användare. Efter en stunds tvekan skickar han sin vänförfrågan och sitter sedan kvar för att invänta svaret.

Han sitter där i det blå ljuset från skärmen och ser på bilden av henne. Han laddar sidan om och om igen för att se hennes svar och där slutar filmen.

I verkligheten blev Mark och Erica aldrig vänner på Facebook. Hon är där, men av förklarliga skäl inte under eget namn.