”Molin hade lärt sig skrädderiet i Jörn.
Men det han sydde vart icke bra.”

Två korta rader som på ett lysande vis sammanfattar en människas tillkortakommande. Jag har burit dem med mig ända sedan jag läste dem för första gången. Raderna är inledningen till Torgny Lindgrens berättelse Skräddar Molin som ingår i novellsamlingen Merhabs skönhet från 1983.

Egentligen ville Molin sy jacketter och bonjourer, men dessa var det ingen som ville ha för de satt så illa. Istället sydde han blåkläder och så småningom bonader med bibelcitat, som han sedan sålde i trakten.

Trots att marknaden ganska snart var mättat, kunde Molin fortsätta sälja sina alster. Han var fortfarande en usel skräddare, men hos folket i stugorna ändå en välkommen besökare. Precis som Torgny Lindgren, var han nämligen en gudabenådad berättare.