Hittade på nätet ett två år gammalt programblad från Sigtuna litteraturfestival. En av programpunkterna var ett samtal mellan den rysk-amerikanska författaren Masha Gessen och hennes svenska förläggare Dorotea Bromberg. Samtalet skulle handla om riskerna att arbeta som journalist eller författare i ett land där censur är vardagsmat och journalister tystas.

Masha Gessen har bland annat skrivit den Putinkritiska boken ”Mannen utan ansikte” och reportageboken ”Ord kan krossa betong” om de tre modiga tjejerna i Pussy Riot. Hon borde alltså ha en del att säga om yttrandefrihetens villkor.

Det var säkert ett intressant samtal, men lika intressant är det som hände ett drygt år senare när boken ”Följ fucking order” drogs in bara några månader innan utgivning. Boken handlar om den organiserade brottsligheten i Södertälje som kulminerade med morden på två bröder på spelklubben Oasen i stadsdelen Ronna. Boken är skriven av journalisten Ann Törnkvist, som har ägnat fyra år av sitt liv åt research och intervjuer.

Förlaget där boken skulle ges ut var Brombergs förlag där förlagschefen förstås heter Dorotea Bromberg. Anledningen till indragningen var enligt Bromberg själv ”säkerhetsfrågan”. Om det var resultatet av konkreta hot inifrån det kriminella nätverket eller grundade sig på en riskanalys är dock oklart. Oron var i alla fall tillräckligt stark för att man skulle överge en ung modig författare, återlämna rättigheterna och efterskänka det utbetalade förskottet.

Det är förstås lätt att ifrågasätta moralen i Brombergs agerande. Men vi vet inte vad vi själva skulle göra satta under press – att försvara yttrandefriheten i de fina salongerna är inte svårt. Det kostar ingenting. Men att göra det i praktisk handling när insatserna plötsligt blir högre är en helt annan sak.