I nyhetsmedia är sommaren alltid torr, vilket förmodligen är det verkliga skälet till ett plötsligt uppflammande skov av ubåtsfrossa. Ett dykarteam hade hittat en rysk miniubåt som förlist på svenska vatten.

Genast var spekulationerna i full gång: Ett hemligt uppdrag som gått snett, döda besättningsmän och ondskefulla försåtmineringar. Men precis som det brukar landade alltihopa i en riktig antiklimax. Nog var ubåten rysk och visst hittades den på svenskt vatten. Men den var inte utsänd av Vladimir Putin utan av Tsar Nikolaj II, som bekant blev arkebuserad av bolsjevikerna i juli 1918.

Redan efter några timmar blir sanningen känd och den sensationella nyheten har reducerats till ett ovanligt intressant vrakfynd. Det hela var ganska pinsamt för Expressen och ett dygn senare försöker man lägga skulden på dykföretaget, som säkert hade sin egen agenda. Men man borde nog rannsaka sig själva i den här i historien. Uppenbarligen hade det räckt med några telefonsamtal till rätt personer för att nyheten skulle hitta sin rätta dignitet. Gammalt hederligt journalistarbete alltså.

Men tidningen kunde inte motstå frestelsen och presenterade nyheten innan jobbet var gjort.

Förmodligen handlar det om den nya tidens nyhetsdramaturgi, dessa livesändningar som ska ge sken av en händelseutveckling även om det inte händer ett förbannat dugg. Där har man tydligen inte tid med någon kritisk journalistik. Då kan också en fritidsfiskande pensionär förvandlas till spetznasagent och ett vrak från 1916 till en toppmodern spionubåt på uppdrag i svenska vatten.

Det är naturligtvis allvarligt att tidningens journalister så här enkelt kan manipuleras till att bli nyttiga idioter. Den här gången, enligt Expressens egna uppgifter, av ett dykföretag på fallrepet. Nästa gång kan någon helt annan dra i trådarna.