Så har skolan kommit igång för hösten och så även nyhetsrapporteringen om en skola i kris. Nu med fokus på lärarbristen och legitimationen. Tusentals lärare saknas runt om i landet. Det är naturligtvis inte bra, men den bistra sanningen är att den svenska skolan aldrig har klarat sig utan sina obehöriga lärare, även under de år vi gjorde bra ifrån oss i internationella jämförelser. Tar man det i beaktande förstår man också att skolans problem inte beror på svaga lärare utan att det handlar om helt andra saker.

Legitimationsreformen som nu ska få fullt genomslag har komplicerat skolvardagen ytterligare. Ingen olegitimerad lärare ska längre få sätta betyg i sina undervisningsgrupper. Vad det kommer att innebära är inte svårt att föreställa sig, inte minst i ämnen med stor brist på utbildade lärare. I till exempel ämnet teknik på grundskolan är 60 procent av lärarna outbildade och därmed olegitimerade. Vem som ska sätta de betygen kan man förstås fundera på.

Utan någon som helst konsekvensanalys har man återigen genomfört en genomgripande reform på skolområdet. För att bringa någon ordning har man dock kompletterat med övergångsregler. De som har en lång undervisningserfarenhet ska också kunna bli legitimerade. Men i till exempel matematik för gymnasiet är kraven så snävt ställda så om du haft oturen att jobba på en skola där inte alla mattekurser funnits så får du ingen legitimation, oavsett hur lång din erfarenhet är. Snällt får du finna dig i att degraderas till B-laget och låta andra sätta dina betyg.

Lärarnas riksförbund är de som drivit legitimationerna starkast och borde väl vara nöjda. Nu ser de nämligen sin chans att begära ersättning till sina legitimerade medlemmar för extraarbetet att sätta andras betyg. De hoppas också förstås att dessa lärares status nu ska höjas och verkar inte alls särskilt bekymrade över att den motsvarande grad sänks för de som nu fråntas rätten att betygsätta sina elever. Lärarförbundet har inte varit lika förtjusta, men det hindrade dem inte från att föra fram det helt verklighetsfrämmande förslaget om ordinationsrätt för legitimerade lärare.

Jag har väldigt svårt att förstå poängen med att införa en legitimation som i praktiken följer behörighetsreglerna. Den som tagit sig igenom lärarutbildningen blir automatiskt legitimerad i sina ämnen. En läkare måste tjänstgöra minst 18 månader under handledning innan någon legitimation kan bli aktuell. Liknande krav tycker jag borde ställas även på lärarna om legitimationen ska bli den kvalitetsstämpel den förmodligen var tänkt.

Legitimationerna har med största säkerhet kommit för att stanna, men i sin nuvarande utformning är reformen en illa tänkt skrivbordsprodukt.

(Detta inlägg publiceras även på Skolfaktoriet).