Ordfaktoriet

– endast som vittne är människan till

Jag såg dig i parken

0

 

Jag såg dig i parken
med han den nye; en ingenjör
som stänger in ljuset
i trånga strån av plast

Du höll en hand under hans arm
och kopplet i den andra
Raffel stretade bredbent och vild
av dofterna

Men du,
du gick rak och stel
som programmerad av ingenjörn

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s