Drygt ett år har passerat sedan förundersökning om mordet på Olof Palme på oklara grunder lades ner. Enligt åklagaren gick det inte att komma runt Stig Engström som misstänkt mördare. Sitt ställningstagande byggde han på två inte helt samstämmiga vittnesiakttagelser av en springande man på väg bort från mordplatsen.

Precis som majoriteten av den svenska befolkningen, i varje fall av den del som fortfarande bryr sig, tror jag inte alls att det var Engström som sköt Palme. Det finns inga vittnen som knyter Engström till mordplatsen, däremot en hel del omständigheter och uppgifter som faktiskt utesluter honom som gärningsman. Dessa redogör jag för i inlägget: Därför är den osannolika mördaren sannolik.

I stället vill jag uppehålla mig vid de uppgifter om walkie-talkiemän som hela tiden figurerat i utredningen men aldrig fått en trovärdig förklaring. De försök som ändå gjorts har skickligt punkterats av grävande journalister som Lars Borgnäs och Gunnar Wall. I de fall polisutredningen inte lyckats prestera en någorlunda rimlig förklaring har man i stället misstänkliggjort vittnenas trovärdighet.

Ett vittnesmål som jag finner synnerligen intressant är den kvinna på Drottninggatan som uppifrån sitt fönster observerar en bil som har stannat rakt nedanför hennes lägenhet. Föraren sitter med öppen dörr och talar i en handmikrofon eller walkie-talkie. Observationen görs fem till tio minuter före mordet, två kvarter från paret Palmes promenadväg längs Sveavägen.

Vittnet ser att bilens baksäte är fullastat med teknisk utrustning och att det på baksidan av den inre backspegeln finns ett fyrsiffrigt nummer, vilket betyder att bilen med stor sannolikhet tillhör polisen. Vittnet är genom sitt arbete en duktig illustratör och när hon blir intervjuad i Norra Magasinet 1992 kan hon göra en ganska detaljerad bild av utrustningen som fanns i bilens baksäte.

Det är just den här bilden som gör vittnesmålet riktigt intressant. Av alla uppgifter som pekat mot en inblandning av Stay-behind i statsministermordet är detta ett av de mer handfasta bevisen.

Som många vet var Stay-behind ett av NATO förberett nätverk av militära och civila nyckelpersoner som vid en eventuell Sovjet-ockupation skulle fungera som en motståndståndsrörelse. Nätverken fanns i Västeuropas alla länder, så även i det neutrala Sverige.

Nu var det inte så mycket bevänt med den där neutraliteten, under hela kalla kriget samarbetade svenska regeringen med amerikanerna och NATO. Det svenska försvaret var en viktig del av den västliga krigsplaneringen. I augusti 1977 deltog jag själv i en militärövning i Tiveden där svenska fallskärmsjägare agerade B-styrka tillsammans med amerikanska soldater.

Arkitekterna bakom Stay-behind var de engelska och amerikanska säkerhetstjänsterna, MI6 och CIA, som också utövade en betydande kontroll, i synnerhet de sistnämnda. I väntan på den stora invasionen aktiverades nätverken i en del länder för andra syften. Oron var stor att den demokratiska processen skulle föra kommunisterna till makten i något av medlemsländerna. I Belgien och Italien genomfördes rena terrorattentat för att vrida den politiska utvecklingen åt höger.

En snabb och säker kommunikation var förstås viktig för att dessa nätverk skulle fungera effektivt. Därför utvecklades 1985 det s.k. Harpoon-systemet som skulle användas av Stay-behind runt om i Europa. Det bestod av moduler som utifrån behov kunde kombineras på olika sätt.

Nu tillbaka till Drottninggatan, det finns några signifikanta detaljer i vittnets teckning som överensstämmer väl med en Field Station 5000 Harpoon. Bland annat de två runda svarta lock eller vred som sitter till vänster och placeringen av antennen i mitten av enheten. Likheten blir i det närmaste perfekt om man plockar bort de två högra modulerna, vilket enkelt går att göra. Vid tidpunkten för intervjun, 1992, var Harpoon-systemet fortfarande hemligt och vittnet kunde omöjligen ha sett en sådan radio förut.

Det är naturligtvis svårt att tänka sig att kommunikationssystemet användes utan att NATO’s ledning för Stay-behind, ACC (Allied Clandestine Committe) och SOPS (Special Operations Planning Staff), kände till det och även var införstådda med vad det skulle användas till. Med ett sådant aktivt bidrag till mordplanens genomförande är steget inte långt till att misstänka att inblandningen var större än så.

Vid den här tiden var Sverige med observatörsstatus representerat i ACC. Om man nu finner det sannolikt att teckningen visar en Harpoon-radio och att den opereras av en svensk medlem av Stay-behind måste man förstås dra slutsatsen att åtminstone en del av det svenska nätverket var aktiverat kvällen den 28 februari 1986.

Den omöjliga sanningen som till varje pris måste döljas är alltså att delar av svenska Stay-behind under ledning av NATO och i sin förlängning CIA var inblandade i mordet på statsminister Olof Palme.

Det här är precis vad den tyska journalisten Patrik Baab och den amerikanska f.d. Pentagonrådgivaren Robert E. Harkvy skriver i sin bok ”Im Spinnennetz der Geheimdienste” (I de hemliga tjänsternas spindelnät), som på svenska bara finns tillgänglig i referat. Tyvärr verkar den inte heller ha översatts till engelska.

Fyrtio år av dubbelspel kom den här februarikvällen ifatt den svenska regeringen. Det kalla kriget var inne i ett intensivt skede och nu ville Olof Palme ändra spelplanen och skapa en kärnvapenfri zon i Norden, något som starkt ogillades av USA. Sovjetunionen knäade under sina enorma rustningskostnader och närmade sig sin kollaps. Därför ville amerikanerna behålla trycket och inte ge ryssarna det andrum en sådan zon skulle innebära.

Problemet för amerikanerna var inte Sverige och den svenska regeringen, problemet var Olof Palme. När han försvann dog också idén om en kärnvapenfri zon och några år senare kollapsade Sovjetsystemet inför våra ögon.

Källor:            
Den dolda alliansen av Mikael Holmström
Natos hemliga arméer av Daniele Genser (samt Mats Deland)
Im Spinnennetz der Geheimdienste av Patrik Baab och Robert E. Harkavy, referat
Lars Borgnäs och Gunnar Walls böcker om Palmemordet
Norra magasinet 1992, dokumentär av Tomas Bresky och Lars Borgnäs
Crypto Museum, Eindhoven, FS-5000 (cryptomuseum.com)
Deutsches Spionagemuseum, Berlin, https://www.deutsches-spionagemuseum.de/sammlung/codename-harpoon-fs-5000